Den 5 augusti 2025 lanserade Indien och Storbritannien officiellt det omfattande ekonomiska och handelsavtalet (nedan kallat "Indien-Storbritannien-frihandelsavtalet"). Detta banbrytande handelssamarbete omformar inte bara de bilaterala ekonomiska och handelsrelationerna mellan de två länderna utan skickar också ringar på vattnet i den globala utrikeshandeln med textil. Avtalets "nolltullar"-bestämmelser för textilindustrin omformar direkt konkurrenslandskapet på Storbritanniens textilimportmarknad, vilket särskilt innebär potentiella utmaningar för kinesiska textilexportföretag som länge har dominerat marknaden.
Kärnan i avtalet: Nolltullar på 1 143 textilkategorier, Indien riktar in sig på Storbritanniens inkrementella marknad
Textilindustrin framstår som en av de viktigaste mottagarna av frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien: 1 143 textilkategorier (som täcker stora segment som bomullsgarn, grått tyg, konfektionsplagg och hemtextilier) som exporteras från Indien till Storbritannien är helt undantagna från tullar och står för cirka 85 % av kategorierna på Storbritanniens textilimportlista. Innan dess var indiska textilprodukter som kom in på den brittiska marknaden föremål för tullar på mellan 5 % och 12 %, medan vissa produkter från stora konkurrenter som Kina och Bangladesh redan åtnjöt lägre skattesatser enligt det allmänna preferenssystemet (GSP) eller bilaterala avtal.
Det fullständiga avskaffandet av tullar har direkt ökat indiska textilprodukters priskonkurrenskraft på den brittiska marknaden. Enligt beräkningar från Confederation of Indian Textile Industry (CITI) kan priset på indiska konfektionsplagg på den brittiska marknaden minskas med 6–8 % efter att tullarna har avskaffats. Prisskillnaden mellan indiska och kinesiska 同类-produkter kommer att minska från tidigare 3–5 % till mindre än 1 %, och vissa produkter i mellan- till lågprissegmentet kan till och med uppnå prisparitet eller överträffa kinesiska motsvarigheter.
Sett till marknadsstorlek är Storbritannien den tredje största textilimportören i Europa, med en årlig textilimportvolym på 26,95 miljarder USD (data från 2024). Av detta står kläder för 62 %, hemtextilier för 23 % och tyger och garner för 15 %. Kina har länge, tack vare sin kompletta industrikedja, stabila kvalitet och storskaliga fördelar, ockuperat 28 % av Storbritanniens textilimportmarknad, vilket gör landet till Storbritanniens största textilleverantör. Även om Indien är världens näst största textilproducent är dess andel på den brittiska marknaden endast 6,6 %, främst med fokus på mellanprodukter som bomullsgarn och grått tyg, medan exporten av konfektionsplagg med högt förädlingsvärde står för mindre än 30 %.
Ikraftträdandet av frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien har öppnat ett "stegvis fönster" för Indiens textilindustri. I ett uttalande som släpptes efter att avtalet trädde i kraft, uttryckte Indiens textilministerium tydligt sitt mål att öka textilexporten till Storbritannien från 1,78 miljarder USD år 2024 till 5 miljarder USD inom de kommande tre åren, med en marknadsandel som överstiger 18 %. Detta innebär att Indien planerar att minska den befintliga marknadsandelen med cirka 11,4 procentenheter, och Kina, som den största leverantören på den brittiska marknaden, kommer att bli dess primära konkurrensmål.
Utmaningar för Kinas textilindustri: Press på mellan- till lågprismarknader, fördelar i leveranskedjan kvarstår men vaksamhet krävs
För kinesiska textilexportföretag fokuserar utmaningarna som frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien medför främst på produktsegmentet i mellan- till lågprissegmentet. För närvarande står konfektionsplagg i mellan- till lågprissegmentet (såsom fritidskläder och enkla hemtextilier) för cirka 45 % av Kinas textilexport till Storbritannien. Dessa produkter har låga tekniska hinder, hård homogen konkurrens och priset är den viktigaste konkurrensfaktorn. Indien, med fördelar vad gäller arbetskraftskostnader (den genomsnittliga månadslönen för indiska textilarbetare är cirka 1/3 av den i Kina) och bomullstillgångar (Indien är världens största bomullsproducent), i kombination med tullsänkningar, kan locka brittiska återförsäljare att flytta en del av sina beställningar i mellan- till lågprissegmentet till Indien.
Ur specifika företags perspektiv har upphandlingsstrategierna hos stora brittiska kedjeåterförsäljare (som Marks & Spencer, Primark och ASDA) visat tecken på anpassning. Enligt branschkällor har Primark tecknat långsiktiga leveransavtal med tre indiska klädfabriker och planerar att öka upphandlingsgraden för fritidskläder i mellan- till lågprissegmentet från tidigare 10 % till 30 %. Marks & Spencer uppgav också att de kommer att öka upphandlingsvolymen av indisktillverkade hemtextilprodukter under höst- och vintersäsongen 2025–2026, med ett initialt mål för en andel på 15 %.
Kinas textilindustri är dock inte försvarslös. Industrikedjans integritet och fördelarna med produkter med högt förädlingsvärde är fortfarande nyckeln till att motstå konkurrens. Å ena sidan har Kina en komplett industrikedja från kemisk fiber, spinning, vävning, tryckning och färgning till färdiga plagg. Industrikedjans svarshastighet (med en genomsnittlig orderleveranscykel på cirka 20 dagar) är mycket snabbare än Indiens (cirka 35–40 dagar), vilket är avgörande för snabbmodemärken som kräver snabb iteration. Å andra sidan är Kinas tekniska ackumulering och produktionskapacitetsfördelar inom området exklusiva textilier (såsom funktionella tyger, återvunna fiberprodukter och smarta textilier) svåra för Indien att överträffa på kort sikt. Till exempel står Kinas export av återvunna polyestertyger och antibakteriella hemtextilier till Storbritannien för mer än 40 % av den brittiska marknaden, främst riktad mot kunder i mellan- till högklassiga märkessegment, och detta segment påverkas mindre av tullar.
Dessutom skyddar den "globala utformningen" av kinesiska textilföretag också riskerna med en gemensam marknad. Under senare år har många kinesiska textilföretag etablerat produktionsbaser i Sydostasien och Afrika för att komma in på den europeiska marknaden genom att utnyttja lokala tullpreferenser. Till exempel kan Shenzhou Internationals fabrik i Vietnam åtnjuta nolltullar genom frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam, och dess export av sportkläder till Storbritannien står för 22 % av Storbritanniens importmarknad för sportkläder. Denna del av verksamheten påverkas tillfälligt inte direkt av frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien.
Utökad påverkan på branschen: Accelererad regionalisering av den globala textilförsörjningskedjan, företag måste fokusera på "differentierad konkurrens"
Ikraftträdandet av frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien är i huvudsak ett mikrokosmos av den globala trenden med "regionalisering" och "avtalsbaserad" utveckling av textilförsörjningskedjan. Under senare år har bilaterala frihandelsavtal som frihandelsavtalet mellan EU och Indonesien, frihandelsavtalet mellan Storbritannien och Indien och frihandelsavtalet mellan USA och Vietnam intensivt slutits. En av de centrala logikerna är att bygga "nära kustnära leveranskedjor" eller "allierade leveranskedjor" genom tullpreferenser, och denna trend omformar reglerna för den globala textilhandeln.
För textilföretag runt om i världen måste responsstrategierna fokusera på "differentiering":
Indiska företag: På kort sikt måste de ta itu med problem som otillräcklig produktionskapacitet och stabilitet i leveranskedjan (t.ex. fluktuationer i bomullspriserna, elbrist) för att undvika leveransförseningar orsakade av kraftigt ökande order. På lång sikt måste de öka andelen produkter med högt förädlingsvärde och bryta sig loss från beroendet av mellan- till lågprismarknaden.
Kinesiska företag: Å ena sidan kan de befästa sin andel på den exklusiva marknaden genom teknisk uppgradering (t.ex. utveckling av miljövänliga tyger och funktionella fibrer). Å andra sidan kan de stärka ett fördjupat samarbete med brittiska varumärken (t.ex. genom att tillhandahålla skräddarsydd design och snabba leveranskedjetjänster) för att öka kundnöjdheten. Samtidigt kan de utnyttja initiativet "Belt and Road" för att undvika tullhinder genom omlastning via tredjeländer eller utländsk produktion.
Brittiska återförsäljare: De behöver hitta en balans mellan kostnad och stabilitet i leveranskedjan. Även om indiska produkter har framträdande prisfördelar, står de inför högre risker i leveranskedjan. Kinesiska produkter, även om de är något dyrare, erbjuder mer garanterad kvalitet och leveransstabilitet. Det förväntas att den brittiska marknaden kommer att uppvisa ett dubbelt leveransmönster med "high-end från Kina + mid-to-low-end från Indien" i framtiden.
Generellt sett är effekten av frihandelsavtalet mellan Indien och Storbritannien på textilindustrin inte "störande" utan snarare främjar uppgraderingen av marknadskonkurrensen från "priskrig" till "värdekrig". För kinesiska textilexportföretag måste de vara vaksamma mot förlusten av marknadsandelar i mellan- till lågprissegmentet på kort sikt, och på lång sikt bygga nya konkurrensfördelar enligt de nya handelsreglerna genom uppgradering av industrikedjor och global utformning.
Publiceringstid: 22 augusti 2025